frustardust

av hårddisk. hoppas att detta ska lösa virusproblemet. ska köpa hönsnät o störar för att hägna in tomten under tiden. sen ser jag fram emot att återkomma.

åååh skrev juste ett lååångt inlägg och så bara försvann det. sånt ska ju bara hända när man skrivit ett snabbt mail till nån. haha nu ska jag supa, spy och anmäla mig till fulast.nu.

Idag lider jag av paranoida tankegångar känner jag. Jag misstänker att alla vill komma åt mig, lura mig och utnyttja mig. Speciellt de som jag tycker väldigt mycket om. Det är jobbigt faktiskt, att inte kunna lita på de jag älskar.
<3<3<3<3
Sen har jag det jobbigt med mer ytliga relationer på look book faktiskt. Personer som försöker provocera och irritera mig. Det gör ont faktiskt. Ibland går det mig bara förbi men när jag känner mig riktigt ensam går det inte att förbise detta. Det går rakt in i hjärtat och jag känner mig bara såååå hatad. Suck. Då behöver man de som står en nära och som man vet tycker om en. <3

Fick ett tips på en leopardfärgad plattång häromdan. 700:- papp kostade den. Ett bra pris ju. Men huvudsaken är ju att den är så snygg som den ser ut och dessutom fungerar eller hur? Kanske säkrast att man inte har nån plattång sen tidigare tänker jag ;P

hihi titta va söt. den kunde man ta upp och sätta på magen och klappa om.<3 jag tycker om den.

Jobbar o står i gör jag. Jobbar hela dan i morrn med. Sen blir det lov. Då ska jag åka till min bror i Lidköping o fira mammas födelsedag (på lördag). Det hoppas jag går smidigt. Vi åker över dan. Hela familjen utom Hubert förstås. Han skulle bara sitta o skrika hela vägen. Fan va jag ä sugen. Man blir aldrig av med sin inre lilla djävul. Suget kommer va där hela livet. Och det underlättas knappast av egokompisar. Trots att man älskar dom kan dom va riktigt jävla fula faktiskt. Lilla Maja, ska vi börja umgås igen? Jag kanske aldrig gav dig nån riktig chans.

jag lyssnar. och jag vet svaret när jag frågar; kan du inte prata med mig? det är min ångest egentligen. ångest över att relationen inte känns verklig men ändå existerande. och då inser jag att det är så det måste vara för honom. han kanske inte känner sig verklig eller det är min tolkning? jag vill aldrig anklaga någon, beskylla någon. (det tolkar du in i det jag säger.) du är du. det ä fint. jag vill förstå dig. det är mitt mål. fortsätt vara du och JA jag ser faktiskt hur du har öppnat dig för mig. du har öppnat dig så pass att jag inte hinner med att samla ihop bitarna och det är det som ger mig ångest - att JAG inte räcker till. jag hoppas ju att jag kan bli en person som han inte behöver låtsas inför. men jag anar skräcken. en fragmenteringsskräck? jag känner mycket respekt för den.

en vän skrev följande till mig;



allt är sådär förvirrande.
vet inte hur jag ska få ut allt.
hanterar allt mycket bättre på sistonde..
men det finns den där punkten då
allt bara failar.

hatar när inte folk kan inse och acceptera
att de har fel ibland, när de upprepar saker
hela tiden om och om igen och ska
få allt bekräftat och allt handlar om dom.
jag pallar det inte.
för.. ska man hela tiden hitta fel på mig,
bli arg, bitcha och klaga på det jag gör
så är det klart jag stänger in mig.
då talar jag inte om varför jag mår som jag gör.

från ena hållet blir jag tillsagd att
jobba på att prata med andra för att lätta
på problemen och för en gång skull kunna
vara den jag vill vara..
men du ditt svin sabbar ju det hela.
jag kommer aldrig ta mig ur det här när
jag hela tiden känner att du bara är i vägen.
fan vad jag har jobbat på att få det
här att fungera, du ser aldrig det jag gör för dig!
jag har lagt all min energi för att få
det här att bli bra, ordna upp det en gång för alla.
jag ställer alltid upp för dig.

jag ser verkar oftast bara smila och skämta, det är jag bra på.
låtsas att jag mår finfint.
(fast, jag skiter i att dölja det ibland, jag orkar inte
och jag skiter i om folk tycker jag är dryg och sad_apa_92_gråt)
det som igentligen pågår i huvudet äter mig inifrån.
jag försöker verkligen! jag gör det.
jag försöker få dig att öppna ögonen för mig och
se mig. kan du göra det?
jag älskar dig.
men kan du inte förstå att det är något som är fel med mig?
kan du inte prata med mig? fan.

att dricka och vara stupfull och bara skratta när du
väl undrar hur jag mår och bara svabbla hjälper inte.

fan, var verkligen tvungen att få ut mig saker.
jag är inte ute efter en massa kommentarer.
jag skiter i det. jag är trött på att få allt att fungera
när jag känner att jag inte får något tillbaka.

jag är fan såjävla trasig.



Och Jag Tänker På Honom med Värme.

Sitter o jobbar för fullt. Har fått ett nytt uppdrag; den här bloggen ; ). Nu vill jag göra verklighet av mina tatueringsdrömmar och ska slå en signal till king Calle för jag vet inte hundrade gången. Har försökt få en tid sedan september förra året. Vad måste man göra för att få en tid?
Jag skulle gärna gå till en lokal tatuerare här i Motala men de har tamejfan attitydproblem här ; D... yeah,yeah nu ska det jobbas.