Egokompisar

Jobbar o står i gör jag. Jobbar hela dan i morrn med. Sen blir det lov. Då ska jag åka till min bror i Lidköping o fira mammas födelsedag (på lördag). Det hoppas jag går smidigt. Vi åker över dan. Hela familjen utom Hubert förstås. Han skulle bara sitta o skrika hela vägen. Fan va jag ä sugen. Man blir aldrig av med sin inre lilla djävul. Suget kommer va där hela livet. Och det underlättas knappast av egokompisar. Trots att man älskar dom kan dom va riktigt jävla fula faktiskt. Lilla Maja, ska vi börja umgås igen? Jag kanske aldrig gav dig nån riktig chans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0